Arvakbältet
– en prisbelönt uppfinning
Säkerhetsbälte
för hästar kan bli verklighet. Uppfinnaren av Arvakbältet,
Kristina Lindfors i Luleå, berättar att idén egentligen
funnits i hennes huvud redan för 15 år sedan, men att hon intalat
sig själv att ”hade det behövts en sådan produkt
så hade den redan funnits”. Idén återaktualiserades
dock då hon och hennes man Nils-Olov Lindfors skulle köra en
hingst till Finland. Under resan påminde hon sin man om att han
inte fick bromsa in kraftigt eller göra skarpa svängar.
Kristina berättar
att hon sett att hästar fått skador från frambommen efter
att de färdats i transport och hon har även hört talas
om olyckor då hästar har ramlat över frambommen och sedan
avlidit.
Hon tycker att det
är märkligt att den enda last man inte behöver förankra
är levande djur. Möbler, timmer, tvättmaskiner, ja allt
möjligt måste surras fast ordentligt.
– Dör djuret under färden, måste man väl spänna
fast det med spännband, säger Kristina.
– I bilen känner
man en hästs rörelser mycket tydligt, uppger Kristina och nämner
även att tyngdpunkten hos ett levande djur sitter högt upp.
De flesta som kör hästtransport kör försiktigt, men
hur försiktigt man än kör kommer kurvor, gupp, snäva
svängar och ibland måste man bromsa in.
När hon kom
hem från finlandsresan började hon skissa på sin idé.
Hennes man Nils-Olov hjälpte henne sedan att göra en så
kallad CAD-ritning på datorn. (CAD är en engelsk förkortning
för computer-aided design. En konstruktion och tillverkning med hjälp
av dator).
För att gå
vidare med sin idé, fick hon hjälp från Innovation Norrbotten,
som erbjöd sig att göra en marknadsundersökning. Nästa
erbjudande som dök upp var en plats på Nolia-mässan i
Piteå. Med viss tveksamhet tackade Kristina ja, produkten fanns
ju inte i verkligheten. Sedan blev det bråttom, hon lånade
Granngårdens plasthäst som modell. Prototypen syddes därefter
upp av proffs inom sömnad.
På Nolia-mässan
var responsen större än förväntat. Hästägare
var jättenyfikna på den nya uppfinningen. På plats tilldelades
Kristina priset – Bästa innovation. Det var Nolia AB, Innovation
Norrbotten och Innovation Västerbotten som stod bakom priset. Efter
äventyret på Nolia-mässan fick hon en inbjudan till hästmässan
Equitana 2005 i Essen i Tyskland, det är en stor internationell hästmässa
som hålls i månadsskiftet februari/mars 2005.
Hon har nu sökt
patent för bältet och nästa steg blir att testa och utveckla
produkten.
– Ett säkerhetsbälte för hästar måste
tåla tuffa tag, säger Kristina.
När produkten är testad ska den produceras i en så kallad
nollserie, det vill säga de tio första exemplaren tas fram.
Kristina uppger att
det har varit blandade reaktioner på uppfinningen. De flesta har
varit positiva, men hon har även hört tongångar som påminner
om de som var då bilbälte för människor kom. Kristina
påpekar att bältets syftet är att lindra och förhindra
skador, det är inte meningen att hästägare ska invaggas
i falsk trygghet och tro att de kan köra fortare för att hästarna
är fastspända.
– Namnet Arvak
kommer från den fornnordiska mytologin. Arvaken betyder ungefär
morgonpigg. Arvak var en av de två hästarna som drog solvagnen.
Den andra hästen hette Allsvinn, men det namnet tilltalade mig inte
alls, förklarar Kristina sitt val av produktnamn.
Här är
några reaktioner från hästfolk på informationen
om säkerhetsbälte för hästar:
Linda Sarja, platchef på Luleå Ridklubb.
– Jag har visserligen bara sett prototypen men jag tror att den
kan vara bra. Dels tror jag den är bra att använda på
hästar som sköter sig mindre bra i transporten, till exempel
de hästar som försöker lägga sig, bältet förhindrar
detta. Det andra syftet är att hästarna kanske upplever att
de står stadigare i transporten. Bältet kan då vara speciellt
bra för de hästar man ska träna att åka transport
med, till exempel unghästar.
Jenny Lindgren, travtränare
i Luleå.
– Jag var på Nolia-mässan så jag har sett prototypen.
Jag tror den kan fungera. Att spänna fast hästarna i den blir
väl en vanesak. Jag kommer själv inte att få användning
av den eftersom jag har en transport där hästarna åker
baklänges.
Anna-Karin Sandberg,
ägare till Stall Balans i Luleå.
– Det hindrar i vart fall att hästar lägger sig i transporter,
för det finns ju individer som försöker med det. Det är
också bra om den hindrar att hästen åker in i bommen.
Det är viktigt att bältet håller om en häst kastar
sig. Det kanske blir lite trångt för hästägaren som
ska spänna fast hästen, men jag tror bältet kan vara bra.
Produkten är
nu i utvecklingsstadiet. Vi vet ingenting om efterfrågan, men vi
vet i varje fall att det finns omkring 40.000 hästtransporter i Sverige.
Framtiden kommer att ge oss svaret.
Text: Anki Lundberg
Artiklen är
publicerad i tidningen Hästen, nummer 6, 2004.
Faktaruta: I Norge
finns det sedan tio år tillbaka en transportsele för hästar
framtagen av Inger Johanna Hagen. Konstruktionen skiljer sig från
den svenska uppfinningen. I den norska modellen står hästen
mot bommen. Banden som håller fast hästen går över
bommen och tillbaka till spännen med säkerhetsutlösning.
Hästen har stöd av selen när den lutar sig bakåt.
Hästen kan stå med huvudet fritt eftersom den sitter fast i
bommen. Inger Johanna Hagen fick avslag när hon sökte patent
för sin konstruktion eftersom det fanns en transportsele framtagen
1880 för hästar som fraktades med tåg.
|  |