Arvakbältet – en prisbelönt uppfinning

Säkerhetsbälte för hästar kan bli verklighet. Uppfinnaren av Arvakbältet, Kristina Lindfors i Luleå, berättar att idén egentligen funnits i hennes huvud redan för 15 år sedan, men att hon intalat sig själv att ”hade det behövts en sådan produkt så hade den redan funnits”. Idén återaktualiserades dock då hon och hennes man Nils-Olov Lindfors skulle köra en hingst till Finland. Under resan påminde hon sin man om att han inte fick bromsa in kraftigt eller göra skarpa svängar.

Kristina berättar att hon sett att hästar fått skador från frambommen efter att de färdats i transport och hon har även hört talas om olyckor då hästar har ramlat över frambommen och sedan avlidit.

Hon tycker att det är märkligt att den enda last man inte behöver förankra är levande djur. Möbler, timmer, tvättmaskiner, ja allt möjligt måste surras fast ordentligt.
– Dör djuret under färden, måste man väl spänna fast det med spännband, säger Kristina.

– I bilen känner man en hästs rörelser mycket tydligt, uppger Kristina och nämner även att tyngdpunkten hos ett levande djur sitter högt upp. De flesta som kör hästtransport kör försiktigt, men hur försiktigt man än kör kommer kurvor, gupp, snäva svängar och ibland måste man bromsa in.

När hon kom hem från finlandsresan började hon skissa på sin idé. Hennes man Nils-Olov hjälpte henne sedan att göra en så kallad CAD-ritning på datorn. (CAD är en engelsk förkortning för computer-aided design. En konstruktion och tillverkning med hjälp av dator).

För att gå vidare med sin idé, fick hon hjälp från Innovation Norrbotten, som erbjöd sig att göra en marknadsundersökning. Nästa erbjudande som dök upp var en plats på Nolia-mässan i Piteå. Med viss tveksamhet tackade Kristina ja, produkten fanns ju inte i verkligheten. Sedan blev det bråttom, hon lånade Granngårdens plasthäst som modell. Prototypen syddes därefter upp av proffs inom sömnad.

På Nolia-mässan var responsen större än förväntat. Hästägare var jättenyfikna på den nya uppfinningen. På plats tilldelades Kristina priset – Bästa innovation. Det var Nolia AB, Innovation Norrbotten och Innovation Västerbotten som stod bakom priset. Efter äventyret på Nolia-mässan fick hon en inbjudan till hästmässan Equitana 2005 i Essen i Tyskland, det är en stor internationell hästmässa som hålls i månadsskiftet februari/mars 2005.

Hon har nu sökt patent för bältet och nästa steg blir att testa och utveckla produkten.
– Ett säkerhetsbälte för hästar måste tåla tuffa tag, säger Kristina.
När produkten är testad ska den produceras i en så kallad nollserie, det vill säga de tio första exemplaren tas fram.

Kristina uppger att det har varit blandade reaktioner på uppfinningen. De flesta har varit positiva, men hon har även hört tongångar som påminner om de som var då bilbälte för människor kom. Kristina påpekar att bältets syftet är att lindra och förhindra skador, det är inte meningen att hästägare ska invaggas i falsk trygghet och tro att de kan köra fortare för att hästarna är fastspända.

– Namnet Arvak kommer från den fornnordiska mytologin. Arvaken betyder ungefär morgonpigg. Arvak var en av de två hästarna som drog solvagnen. Den andra hästen hette Allsvinn, men det namnet tilltalade mig inte alls, förklarar Kristina sitt val av produktnamn.

Här är några reaktioner från hästfolk på informationen om säkerhetsbälte för hästar:
Linda Sarja, platchef på Luleå Ridklubb.
– Jag har visserligen bara sett prototypen men jag tror att den kan vara bra. Dels tror jag den är bra att använda på hästar som sköter sig mindre bra i transporten, till exempel de hästar som försöker lägga sig, bältet förhindrar detta. Det andra syftet är att hästarna kanske upplever att de står stadigare i transporten. Bältet kan då vara speciellt bra för de hästar man ska träna att åka transport med, till exempel unghästar.

Jenny Lindgren, travtränare i Luleå.
– Jag var på Nolia-mässan så jag har sett prototypen. Jag tror den kan fungera. Att spänna fast hästarna i den blir väl en vanesak. Jag kommer själv inte att få användning av den eftersom jag har en transport där hästarna åker baklänges.

Anna-Karin Sandberg, ägare till Stall Balans i Luleå.
– Det hindrar i vart fall att hästar lägger sig i transporter, för det finns ju individer som försöker med det. Det är också bra om den hindrar att hästen åker in i bommen. Det är viktigt att bältet håller om en häst kastar sig. Det kanske blir lite trångt för hästägaren som ska spänna fast hästen, men jag tror bältet kan vara bra.

Produkten är nu i utvecklingsstadiet. Vi vet ingenting om efterfrågan, men vi vet i varje fall att det finns omkring 40.000 hästtransporter i Sverige. Framtiden kommer att ge oss svaret.

Text: Anki Lundberg
Artiklen är publicerad i tidningen Hästen, nummer 6, 2004.

Faktaruta: I Norge finns det sedan tio år tillbaka en transportsele för hästar framtagen av Inger Johanna Hagen. Konstruktionen skiljer sig från den svenska uppfinningen. I den norska modellen står hästen mot bommen. Banden som håller fast hästen går över bommen och tillbaka till spännen med säkerhetsutlösning. Hästen har stöd av selen när den lutar sig bakåt. Hästen kan stå med huvudet fritt eftersom den sitter fast i bommen. Inger Johanna Hagen fick avslag när hon sökte patent för sin konstruktion eftersom det fanns en transportsele framtagen 1880 för hästar som fraktades med tåg.

Startsida