Storleken har ingen betydelse

Hálastjarna frá Litlu-Brekku (e. Hrynjandi frá Hreppholum) är ett fyrgångssto med god aktion i alla gångarter. Här finns kapacitet för tävling på högsta nivå. Stoet har totalpoängen 7,83 med 8,0 för ridegenskaper. Foto: Anki Lundberg.

Rubriken kan man tro är hämtad från ett dammagasin men orden är tävlingsryttaren, B-instruktören och regionaldomaren för islandshäst Anna Åhsbergs. Anna driver tillsammans med sin sambo Martin Eriksson islandshästanläggningen Frötuna Gård utanför Fellingsbro i Örebro län. När det gäller islandshästen så är inte mankhöjden det intressanta, man tittar på vilka kvalitéer hästen har. Gångartsregister, taktfasthet, psyke och mod är det intressanta. Trots att de flesta islandshästar håller sig under ponnymått talar man inte i termerna b-, c- och d-ponny, förklarar Anna. Islandshästen benämns alltid som häst, oavsett mankhöjd. Rasen är viktbärande och kan ridas av vuxna ryttare. I till-salu-annonser anger man mankhöjd, inte kategori. Det är snarare så att många fritidsryttare önskar en mindre framför en större islandshäst eftersom det inte vill ha ”för mycket häst”, fortsätter Anna. Islandshästens mankhöjd ligger omkring 130-145 centimeter men det finns variationer både uppåt och neråt. De största individerna är 160 i mankhöjd. Medelmankhöjden, sett över alla länder där islandshästen förekommer, ligger omkring 137 centimeter. De större individerna är inte automatiskt attraktivare för ryttare som man kan tro om man kommer från ponnyvärlden, där maxade ponnyer ofta efterfrågas. Anna säger att i valet mellan en mindre islandshäst med mycket power och kraftfulla gångarter och en större islandshäst med ordinära gångarter skulle Anna föredra den mindre.

Anna började rida som fyraåring och har tävlat ponnyer och stora hästar i både hoppning och dressyr. 1989 kom hon i kontakt med islandshästar genom att hon sommarjobbade på ett turridningstall i Kungsberg i Gästrikland. 1989 köpte hon sin första egna islandshäst. 1999 startade hon och Martin en islandshästridverksamhet i Lingbo i Hälsingland. Paret började tävla med sina islandshästar och valde 2003 att flytta verksamheten för att ha möjlighet att tävla oftare. Flytten gick till Frötuna Gård i Örebro län. Idag tävlar både Martin och Anna på nationell nivå på islandshästtävlingar.

Anläggningen på Frötuna Gård omfattar turridning, ridskola, kurser, sommarläger, weekendläger, in- och tillridning, hingsstation, konferenser, gårdsbutik som säljer både häst- och ryttarutrustning. Både Martin och Anna är examinerade ridledare efter utbildning i Svenska Islandshästförbundets regi. De är noga med att poängtera att deras turridnings- och ridskoleverksamhet är auktoriserad av Svenska Islandshästförbundet, SIF. Auktorisationen innebär en kvalitetsstämpel av verksamheten. De har den utbildning som krävs för att driva ridverksamheten. I auktorisationen ingår också att företaget har en kundolycksfalls- och ansvarsförsäkring om olyckan skulle vara framme. Islandshästförbundets har en förteckning över vilka auktoriserade islandshästanläggningar som finns i Sverige. Hästhållningen är även godkänd av kommunen.

De som besöker gården är inte bara hästintresserade ungdomar utan även folk som aldrig tidigare ridit. Det kan vara företag som ordnar ”Kick-off” för sin personal. Innan ridpasset går Anna och Martin igenom vilka ridkunskaper deltagarna har. Alla får en grundgenomgång i ridhuset och får först prova hästen inom-fyra-väggar. Ridturen anpassas sedan efter deltagarna i gruppen. Ridledare är alltid med under turen. Omgivningen erbjuder miltals av ridvägar. En hel del andra aktiviteter förutom ridning kan erbjudas på gården. Femkamp i grenar som yxkastning, bågskytte, tandemskidåkning, pilblåsning, hästskokastning, styltgång, balrullning och hästskosömspikning. Det finns även möjlighet att ta del av isländsk tradition genom att bada i vedeldad tunna som benämns ”heitta pottur” på isländska. Kvällen kan avslutas med grillning av helstekt gris om så önskar. Rid- och äventyrsgrupperna brukar bestå av åtta till max fyrtio deltagare.

På ridlägerna som anordnas får deltagarna ha samma häst hela tiden, vilket ger en viss trygghet då man lär känna den individens egenskaper. Ridlägrena består av både uteridning, körning, bad med hästar och vanliga ridlektioner. Man sover i lägerlogi med 2-6 personer i varje rum.

Framgång på Mälardalsmästerskapen 2004

Sedan sex år tillbaka bedrivs avel i mindre skala. Till sommaren väntar fem av gårdens ston föl. Det finns även två godkända hingstar, varav den ena är en egen uppfödning. Svartskäcka femgångaren Ofsi från Åsen är född i deras förra stall i Sandviken. Den andra hingsten, Godi frá Audsholtshjaleigu, en musblack fyrgångare med toppstam, är född på Island. På Island har han betäckt 60 ston. Med gårdens godkända hingstar har Martin lyckats bra på Mälardalsmästerskapen 2004. Med Islandsimporten Godi vann Martin fyrgång och tölt i A-klassen och kvalade till SM 2005. Med gårdsuppfödda Ofsi vann Martin femgång i B-klassen och kvalade till A-klassen och SM 2005.

Martin och Godi har även lyckats bra i Danmark. Under helgen vecka 10 i mars 2005 deltog Martin och Godi frá Audsholtshjáleigu som enda svenska, tillresta ekipage i den stora istölten i Århus i Danmark. I sin första internationella tävling gick de till final i hingstshowen! Även på istölt i Borås veckan innan (5 mars) gjorde ekipaget ett bra resultat. Efter vinst i B-finalen placerade dem sig som femma i A-finalen. Godi kommer under säsongen att fortsätta tävla i Sverige.

Mångfald i färgskalan

– En bra häst har ingen dålig färg, är Annas inställning. Det är visserligen bra att mångfalden i islandshästarnas färguppsättning bevaras, men färg får inte gå före kvalité. Anna säger att uppfödarna på Island håller koll så att vissa färger inte utarmas. Här hemma är de blacka färgerna populära och de färger som bär silvergenen, både silversvart och silverbrun. En silversvart häst kan se ut som en riktig sagohäst med sin vita man mot de svarta täckhåren, berättar Anna.

Alla islandshästars namn bygger på samma princip, förklarar Anna, första namnet är ett isländskt namn, därefter följer vilken gård de är födda på. I sommar föddes ett stoföl som döptes till Demba från Frötuna, ger Martin som exempel. Det finns en namnförteckning på isländska namn hos Islandshästförbundet, så man behöver inte kunna isländska för att ägna sig åt avel. Om två svenskfödda hästar skulle döpas till Demba är det lätt att skilja dem åt eftersom gårdsnamnet inte blir detsamma, säger Martin. Att hästen har ett isländskt namn är ett krav för att den ska kunna registreras. En annan regel som gäller för islandshästar födda på Island, är att en islandshäst som en gång lämnat Island aldrig får återvända.

På gården finns också en hel pluton av valacker, dessa sexton till antalet ingår i turridnings- och ridskoleverksamheten. Det är ett medvetet val att bara ha valacker som lektionshästar, uppger Anna och förklarar att det blir lugnt och stabilt i flocken. ”Grabbarna” kan umgås både på jobbet och privat. Med privat avser Anna hagen. Många av lektionshästarna har köpts från Island. När det gäller köp av valacker från Island så förses de med tretton procent i lyxskatt. Att importera en valack istället för ett sto eller hingst kan alltså vara dyrare, trots att valacken inte har något avelsvärde. Innan man åker till Island för att köpa häst bör man ha läst på lite om vilka regler som gäller. Rasens långa isolering på Island har gjort att hästarna där inte har byggt upp ett immunförsvar mot en hel del sjukdomar som förekommer utanför landet. Vid ”köpraider” på Island gäller därför att inga begagnade sadlar ska föras in i landet och medhavda ridkläder ska vara nytvättade.

Det har visat sig att hästar som importerats från Island ibland drabbas av sommareksem när det kommer till Sverige. Eksemutbrottet behöver inte komma första sommar utan kan komma året efter införseln eller ännu senare. Orsaken till utbrotten tror man beror på svidknotten som är aktiva när det börjar bli varmare årstid. Svidknotten avger i samband med sitt bett ett ämne som importhästarna reagerar på. På Island finns också flygfän men där blåser det så mycket så hästarna slipper dem. Ett specialtäcke har tagits fram för att skydda hästar med eksem från knottbett. Prismässigt går ett sådant täcke på 1000-1500 kronor. Med åren har man lärt sig hur man ska minska uppkomsten och utbredningen av eksem. Det bästa är förebyggande åtgärder. Man bör redan i maj lägga på eksemtäcket på hästar som man vet brukar reagera på knott. Ta in hästarna redan vid fyratiden på eftermiddagen eftersom knotten blir aktiva när det närmar sig kväll. Förekomsten av eksem på svenskfödda islandshästar är betydligt färre än på importerna.

Stall med genomtänkta lösningar

När det gäller stallet så är det nyrenoverat och bjuder besökare att se en hel del nya lösningar. Anna och Martin har valt att riva ut tidigare inredning, slå ut väggar och mura om fasaden för att kunna forma stallet efter egna önskemål. Ett femstjärnigt hotell för hästar skulle man kunna säga. Bullernivån för hästarna här dämpats genom att stallgången består av en bred, några centimeter djup försänkning fylld med råspån. Hästarna halkar inte heller lika lätt på spån som på ett betonggolv. För att undvika att det blir fuktigt i boxarna runt omkring när hästar duschas har vattenspiltan fått ett eget rum med dörr. Stallbelysningen består mestadels av lysrör men när stallet stängs för natten används en kristallkrona med dimmerfunktion för att reglera belysningen. Boxarna har rikligt med liggunderlag som består av halm. Saltstenarna är mycket lågt placerade i boxarna. Hästar äter som bekant gärna med huvudet i en låg position, därför har vi avpassat placeringen efter det, förklarar Martin. Sedan visar Martin att boxlåset är en konstruktion som gör att människor lätt kan öppna boxen både från in- och utsidan. Att boxlåset är inbyggt i en hålighet i dörren förhindrar att hästarna fastnar med tyglarna eller i grimman. Stallet har även två platser där man kan bida upp hästarna, så det går smidigt att rykta och sadla dem. Täckesrummet har en bra utrymmesbesparande lösning. Täckena hängs vertikalt i en ställning där man kan bläddra fram till rätt täcke.

Anna berättar att Strömsholm som bara ligger fem mil från Fellingsbro numera har en islandshästbana. Hon tycker det är kul att halvblodsfolk nu kommer i kontakt med ryttare som tävlar islandshästar. Många känner säkert inte till att islandshästryttare också tränar samlande rörelser som öppnor och slutor, gissar Anna. Islandhästen har fått lite rykte om sig att vara en ko-lugn familjehäst med bekväma gångarter. Visst finns dessa individer inom rasen och de använd med fördel som familjehäst och i turridningsverksamheten. Martin berättar att tävlingshästarna besitter helt andra egenskaper. De hästarna utstrålare en enorm power, har stor gång och är reaktionssnabba och känsliga för hjälperna. Genom träning kan man forma individen mycket. De hästar som är tänkta till att användas inom handikappridning utsätts för större prövningar. Det måste ha bra psyke och tåla att ryttare ibland hamnar lite fel och sånt. Den får inte heller överreagera på hjälper och yviga rörelser. Detta får man fram genom att träna individen för uppgiften.

Islandshästen är en mångsidig ras som idag finns att få tag på inom landet i varierande utbildningsgrader, ålder och för olika ändamål. Den vanliga familjehästen brukar kosta omkring 45.000-50.000 kronor. Rasen har blivit en av landets populäraste. De föds drygt 1000 föl per år och det finns närmare 20.000 exemplar. Alltfler upptäcker rasens fördelar och känner till dess signum tölten, dock finns fortfarande en kvarleva i folkmun; islandsponnyer. När importerna till Sverige började ta fart i slutet på 60-talet benämndes de felaktigt som ponnyer. Den okulärt lilla men starka, tuffa hästen med riklig man är ingen ponny. Det är en häst, oavsett storlek!

Text: Anki Lundberg
Artiklen är publicerad i tidningen Hästen, nummer 4, 2005.

Startsida