Exotisk hingst på besök i Sverige – Eishin Dunkirk xx flögs från Japan

Rävdansen stuteri i Ärla, två mil söder om Eskilstuna, är ett av de framgångsrikaste stuterierna inom galoppsporten. Stuteriet har utnämnts till ledande svenska uppfödare sex gånger och vid fem tillfällen till ledande skandinaviska uppfödare. Genom framgångarna hos avkommorna till avelshingsten Diaghlyphard skrevs svensk galopphistoria. Diaghlyphard var regerande championhingst tolv år i svit! Nu har stuteriets ägare Ivan Sjöberg leasat en långväga häst – den slutspurtsexplosiva galopphingsten Eishin Dunkirk. Förhandlingarna för att få hingsten till Sverige tog ett halvår. Eishin Dunkirk är en av de dyraste fullblodshästarna som kommit till Sverige.

USA-födda Eishin Dunkirk ropades in som ettåring på en amerikansk auktion för 700.000 dollar. Hingsten hamnade i Japan som är ett stort galoppland där det föds över 8.000 fullblodsföl per år. Jämförelsevis avlar man fram omkring 5.000 fullblodsföl per år i England. Eishin Dunkirk har tre fenomenala segrar i Japan i den så kallade JAR-klassen som är Japans elitklass. Hingsten hann med tretton starter innan han råkade ut för en senskada. Fullblodshingsten har kommit till Sverige för att tjänstgöra i avel betäckningssäsongen 2005 och eventuellt 2006 på Rävdansens stuteri, sedan ska hingsten tillbaka till Japan. Eishin Dunkirk har redan några avkommor där som man nu väntar på att få in på galoppbanan och se vad dem presterar.

Ivan Sjöberg fick nys om hingsten och började jobba för att få hit honom. Eftersom hingsten inte hunnit vinna stakes (högt rankade grupplöp) var det inte omöjligt att få honom till Sverige. I februari 2005 kom fuxhingsten till Sverige. Han flögs från Japan till USA där han stod två veckor i karantän. Sedan flögs han till Göteborg och transporterades därifrån i hästbuss till Eskilstuna.

Mr Prospector-linjen är stor i USA, namnet står för speed och tidigt utvecklade avkommor. Mr Prospector har toppat listan som ledande morfarshingst åtta år i följd, detta är en svårslagen bragd. Ingen annan hingst har sedan 1970-talet ens lyckats leda morfarslistan tre år i följd. Förr kretsade morfarslistan kring prestationer i USA, nu gäller det galoppresultat världen över. Den leasade hingsten Eishin Dunkirk, är efter Mr Prospector, det var därför Ivan Sjöberg var intresserad av att få hit hingsten.

Eishin Dunkirk med avlidna speedproducenten Mr Prospector som far, plus att han själv har uppvisat explosiva slutspurter på galoppbanan gör honom till ett intressant tillskott i den skandinaviska aveln. Eishin Dunkirk har vunnit 1400 meters löp där han inte ens sprungit i tätklungan, in på upploppet han har exploderat och krossat fältet, uppger Ivan som sett videoupptagningar från de tre segerlöpen.

Eishin Dunkirk är mer en satsning för galoppsporten i Sverige och även i hela Skandinavien än för den egna plånboken. Det finns inga enorma summor att tjäna i detta läge men det ska gå ihop, säger Ivan och avlivar direkt att det skulle röra sig om att tälja guld med pennkniv. Här i Sverige kostar de dyraste kapplöpningshingstarna runt 15.000 kronor plus moms att betäcka med. Växelpengar i amerikanska mått, säger Ivan och förklarar att det inte går att ta ut skyhöga belopp i Sverige, det finns inte samma pengar i sporten här. Ivan redogör att i USA gäller enorma summor på fullblodsmarknaden. Betäckningsavgifterna i USA ser helt annorlunda ut, men så kan uppfödarna också få tillbaka utlagda betäckningsavgifter. En uppfödare kan få ut 500.000 dollar för en ettåring med attraktiv härstamning.

Startklara tvååringar är a och o i Sverige

Vad är lättast för svenska uppfödare att sälja? Startklara tvååringar, svarat Ivan utan att fundera, det är dessa det är efterfrågan på. Avelshingstar är inte gångbara i sporten om det lämnar sena avkommor eftersom köparna efterfrågar tidiga hästar. Ivan tar sin egen hingst Spectacular Tide (e. Tsunami Slew) som exempel, hingsten har lämnat en mängd bra löphästar: Novapearl, Salida, Mint, Remember, Streckers Hot Shot, Monita, Ella, Spectacular Slew Cammon, State, Day Tripper, Spirit, Blue Jean Baby, Abracadabra, Milestone, Novalady och Rock and Roller. Ivan berättar att hingsten visserligen producerat vinnarhästar, men att de inte är klara för att starta som tvååringar. Deras löpkarriär infaller senare. De hingstar som inte producerar starklara tvååringar eller möjligen tidiga treåringar är uträknade, tyvärr men så är det, säger Ivan av erfarenhet. Det är i två- och treårsloppen det finns mycket pengar. Folk som köpt en häst vill snabbt kunna ha chans att få tillbaka satsat kapital, förklarar Ivan.

Diaghlyphard – framgångsrikaste hingsten i svensk galopphistoria

En hingst som onekligen föll köparna i smaken var USA-födda Lyphard-sonen Diaghlyphard som var den första galopphästen som syndikerats i Sverige. Hingsten blev en succé här och härstamningen klingade fint. Northern Dancer, grundare av en galoppdynasti världen över, var far till Lyphard. Som treåring satte Diaghlyphard banrekord på Campton Port, Irland och allt pekade spikrakt uppåt när en skada satte punkt för karriären. Hingsten hann aldrig vinna någon grupplöpning, därför var han inte intressant för de stora galoppländerna. (Med grupplöp menas storlopp. Indelningen är Gr 1, Gr 2 och Gr 3, där Gr 1 är den högsta). Diaghlyphard kom till Sverige i hopp om att han skulle bli en kanon i aveln och det blev han. Ingen annan svenskstationerad galopphingst kan mäta sig med honom i nutid. Diaghlyphard blev championhingst tolv år i rad, 1992–2003. Det hann bli elva skandinaviska championat och fem tvåårschampionat. Hingsten avled december 2004. (På 1960-talet var den irländska hingsten Darbhanga den största. Vid den tiden var galoppen inte lika stor i Sverige som den är idag och det är svårt att jämföra hingstar över tid).

På Rävdansens stuteri har vinnare av rang föds upp genom åren. Flera av dem är efter just Diaghlyphard. De mest kända hästarna som erövrat championtitlar, blivit storloppsvinnare eller passerat miljonsträcket under perioden 1992 – 2004 är: Cinnamon, Hooter, Local Hero, Songline, Tesorero, Kokomo, First Edition, Thriller, China Moon, Chephren, Tiger Swede, Taffee, Mellow Yellow, Green River, Titiyou, Blowin´Free, Steppin Stone, Spanish Key, Little Egypt, Border Song, Little Green Apple, Artemis Club, Ganelon och Jezebel.

Svensk galoppsport är mer lik amerikansk och japansk än europeisk

Det finns två typer av galopphästar; gräs- och dirttrack-hästar. I flera länder i Europa som Irland, England, Frankrike och även Tyskland och Italien föds det mest upp så kallade gräshästar. De flesta banorna i dessa länder är formade efter landskapet med både raksträckor, upp- och nerförsbackar och här ”joggar” hästarna på vissa sträckor och springer fortare på andra sträckor. Jockeyns får rida lite taktiskt och anpassa efter hur marken ser ut. Allt krut lägger man i princip på de sista 400 metrarna då det är full fart rakt fram till mål.

I USA och Japan är hästarna i huvudsak avlade för att löpa på Go-kartliknande banor, så kallade dirttrack. Även i Sverige går våra löp på dirttrack. Dessa rundbanor är konstruerade så att de ska hålla för hårt slitage och kunna användas i alla väder året om och dem får inte frysa. En del länder använder förkortningen AW om banorna, vilket står för all-weather. Underlagets material på dirttrack består av olika grus- och lerblandningar. Gräsbanor är mjukare att springa på, dessutom vattnas gräsbanor sedan omkring 20 år tillbaka för att bevara det mjuka underlaget.

I och med att dirttrack och gräsbanor skiljer sig så mycket åt i underlaget är det också olika krav på hästarnas egenskaper, beroende på vilken typ av bana de ska löpa på. Vissa hingstar som till exempel Rainbow Quest var producent av gräshästar och Mr Prospector har producerat avkommor som ”pallar” för dirttrack. För att springa på dessa stumma banor krävs en fysiskt stark, hållbar häst avlad för detta ändamål. Detta är något att tänka på när man ska betäcka. Hästarna med typiska grässtammar håller inte lika bra för det hårda dirttrackunderlaget. Tempot är också högre från start till mål för hästar som löper på dirttrack.

Galopphästen som individ är bättre lämpade att löpa över en viss distans. En del går bra på längre sträckor och benämns stayer, dessa hästar springer på distanser över 2000 meter. De som är bäst lämpade för korta distanser kallas sprinter och den löpsträckan är upp till 1200 meter. Mellantinget kallas miler och den bansträckan går över 1200-2000 meter. Detta är också något att ha i åtanke när man avlar, att man inte ska göra för ”tvära kast”. Den hingst man väljer till sitt sto bör ha liknande löpegenskaper. Har man ett bra stayersto är det inte så lämpligt att välja en snabb sprinter och hoppas avkomman ska bli en snabb stayer, det är bättre att hålla sig inom sitt ”skrå”. Att göra en förstskjutning ett ”snäpp” och till exempel använda en milerhingst (mellandistansare) på en sprinter eller på en stayer, har däremot visat sig fungera bättre än att kombinera lång- och kortdistansare. Det finns ett uttryck om som säger: Milers makes the best stallions. Uttrycket kommer sig av att milerhästar har visat sig passa till både stayer och sprinter. Till exempel hingsten Diaghlyphard var en miler som användes till såväl stayer- som sprinterston. Ofta är det mödernet som är utslagsgivande och hingsten förfinar stoets egenskaper. I många fall kan man se på härstamningen vilken bansträckning som hästen är mest lämpad för.

Datoriserad avelsrådgivning

Ett bra komplement till det ena ögat, check av galoppresultat och till tycke och smak i utbudet när det gäller val av avelshingst, kan vara att få kännedom om vilka blodslinjer som har visat sig passa bra ihop med varandra. Vissa kombinationer fungerar helt enkelt bättre än andra.
På Lanes´s Ends webbsida finns olika nicks mellan hingstar och ston. Man har sammanställt resultat av olika kombinationer som visar hur olika blodslinjer har varit gångbara med varandra. Resultatet redovisas i ett bokstavssystem från A till F, där F är lägst. Särskilt lyckade kombinationer anges med A+ och A++.

Ivan berättar att på Lane´s Ends sida hittar man en framgångsrik hingst efter Mr Prospector som heter Smart Strike, som har ett möderne som har likheter med inlånade Eishin Dunkirks mors härstamning. Ivan har provat sina egna ston i testet. Med Smart Strike gav stoet Delta Downs A++. Med stoet Composit A blev utslaget C, vilket tyder på att det inte är någon lyckad kombination. Om man vill testa systemet med sina egna ston är adressen www.lanesend.com. (Inför testet bör man ha i bakhuvudet att Mr Prospector är en amerikansk hingst som inte är provad med särskilt många traditionella europeiska linjer).

– Detta är egentligen inget nytt, förklarar Ivan överraskande utan metoden har funnits i 20 år, fast sammanställningarna har varit i bokform. Att det nu finns tillgängligt på nätet innebär att metoden blivit tillänglig för fler personer, vilket är bra. Det är ju faktiskt onödigt att ta fram individer på kombinationer som aldrig har gett något, menar Ivan.

Uppvaktarhingst gör förarbetet på Rävdansens stuteri

Till skillnad från många andra, till antalet stora hästraser, är det inom fullblodsaveln hingsten själv som är ”inseminören”. En populär fullblodshingst kan betäcka 250 ston på en säsong och då pratar vi om naturlig betäckning. En del hingstar har till och med efter avslutad betäckningssäsong i Europa åkt till Australien där betäckningssäsongen pågår längre tid, för att betäcka en omgång till. En hingst kan till exempel tjänstgöra på Irland och betäcka där fram till mitten på juli och därefter åka till Australien och betäcka där en månad till. Då kan det bli upp mot 400 ston totalt på en säsong. En hingst som inte gått i pension trots hög ålder och betäcker många ston är amerikanske Sadler´s Wells som vid 21 års ålder tog emot 150 ston, berättar Ivan.

Hur klarar då en hingst att ta emot 200 ston för naturlig betäckning på en säsong? Lösningen kallas teaser och är precis som namnet anger en aptitretare. En teaserhingst är en form av stand-in för den riktiga avelshingsten. Genom att använda en teaserhingst som uppvaktar ston behöver inte stuteriets flaggskepp arbeta i onödan. Teaserhingstens uppgift är att prova ston. Speciellt viktigt är detta till maidenston, det vill säga ston som aldrig tidigare fölat. Det får inte bli ”pang på” så stoet blir rädd. Teaserhingsten buffar, nosar och kelar på hästars vis när han uppvaktar stoet, så att hon får ett hum om vad som väntar. På Rävdansen stuteri heter teaserhingsten Dallas ox. Ivan berättar att arabhingsten är jätteduktig, han har lärt sig jobbet och är bra på att få stona att välkomma en hingst. Om ett sto inte är i brunst, så visar han inte heller något intresse för henne. Han är en bra mätare på när det är läge att betäcka. När Dallas gjort förarbetet tar någon av stuteriets avelshingstar över rollen och skrider till verket. Betäckningssäsongen 2005 tjänstgjorde Eishin Dunkirk, Most Welcome och Spectacular Tide på stuteriet.

Most Welcome, en av betäckningshingstarna på stuteriet, är efter den amerikanska hingsten Be My Guest, vars fader var den världskände Northern Dancer. Most Welcome är den mest meriterade avelshingst som tagits in till Skandinavien. Hingsten har segrar och placeringar i stora löp. Han har vunnit Lockinge Stakes, Gr 2, blivit tvåa i Engelskt Derby och trea i Breeder´s Cup Mile. Most Welcome har även lämnat flera så kallade Blacktype-vinnare, vilket innebär att avkommorna vunnit grupplöpningar. Most Welcome-avkommor som vunnit Grupp 1-löpningar utomlands är: Suances, Arctic Owl och Sasuru.

Transportstöd

Galoppförbundet har utarbetat ett system för att uppmuntra att man provar hingstar som står stationerade utomlands, de betalar ut transportstöd. Ivan är minst sagt tveksam till transportstödet och ifrågasätter nyttan av det. I Sverige har vi hårda krav för att få en hingst godkänd för allmän avel. Man har även en defektlista där vissa brister anses direkt kasserande som kryptorchism (klapphingst), pungbråck, lynnesfel, patellaupphakning, patellaluxation, strålbenshälta och osteochondros i has – och knäled. De ställs inte samma hårda krav på de hingstar man får bidrag för att betäcka med utomlands, det finns inte ens en defektlista. De moraliska aspekterna, anser Ivan är ett dilemma. Ska man plocka pengar ur uppfödarpremiepotten för att sponsra ett fåtal uppfödare som vill betäcka med en hingst utomlands? Dessutom anser han att det borde finnas ett minimumkrav på de hingstar som man får ersättning för att åka till.

Varför används inte semin inom galoppen?

Att det skulle införas semin i galoppaveln tror inte Ivan kommer att ske, i vart fall inte under hans livstid. Någon ”lobbying” har i vart fall inte gjort sig hörd.

– Något vi troligen inte kommer att få se inom galoppaveln är seminrör. Detta hänger ihop med att England är moderslandet för fullblodet och därifrån sköts stuteriboken. Från England styrs alltså regelverket. Stuteriboken är en stor administrationscentral. Den engelska fullblodsaveln är baserad på naturlig betäckning och i England har man stora stuterianläggningar som inte längre skulle behövas om man började skicka sperma mellan länderna. Det skulle möjligtvis vara om det kom EU-direktiv som tvingade England att godta semin, inte annars, tror Ivan.

Vem vet hur det blir i framtiden? Kanske går galoppen samma väg som travet och inför semin. Som nästa steg kanske startboxarna slopas och ersätts med en startbil, men i sådana fall måste det nog bli frågan om en Formel 1-bil!

Anki Lundberg

Text: Anki Lundberg
Artiklen är publicerad i tidningen Hästen, , 2005.

Startsida