Täcken i tid och otid

Varmblodshingsten Jobie (e. Jobie Tempest ue. Joe Spin)

Vecket som utvidgar sig när hästen rör sig är en idealisk konstruktion på täcken som gör att hästen slipper bogskav. På bilden ses varmblodshingsten Jobie (e. Jobie Tempest ue. Joe Spin).
Jag som själv är från Norrland kan bli upprörd om jag ser hästar i 20 graders kyla stå utan täcken och det inte finns ett höstrå på backen. Men jag har också sett motsatsen; hästar som sommartid stått med täcken på sig i hagen. En annan märklig variant är täcken inomhus över natten när man står i ett uppvärmt stall, det har jag aldrig begripit mig på. Hästen svettas då istället under natten.
När jag har köpt utetäcken har jag gärna betalat 500 kronor mer för att det är ett täcke som inte släpper igenom fukt från ovansidan. Täcken som fungerar som disktrasor när de får blötsnö på sig är inte bara värdelösa, de är sämre än att hästen är utan täcke. Ett sådant täcke blir blött och vätan når sedan hästens rygg som blir avkyld.
Ett täcke ska kunna andas. Det finns vissa tygkombinationer som får fram denna effekt. Det är oftare dyrare men hellre det än en häst som är öm i ryggen. En annan sak jag alltid tittat på när jag köpt täcken är att insidans foder inte ska vara av bomull. Om hästen är varm och lite svettig när täcket läggs på suger bomullsinsidan upp fukten som också stannar i tyget. Här spelar övriga finesser på täcket ingen roll, jag ratar ett täcke med bomullsinsida.
Så kallade svettäcken att lägga på hästen omedelbar efter ridning finns i bland annat ullmaterial och de brukar gå i tyska flaggans färger. Ulltäcke som svettäcke är bra då det släpper igenom fukt som lägger sig på utsidan och dunstar bort. Täckets funktion är att transportera bort fukt och det sköter ulltäcken utmärkt. Det enda man ska tänka på när täcket ligger på en svettig häst är att blöt ull blir skör. Täcket går lätt sönder om man drar i det.
I fleecetäcken håller sig hästen torr på kroppen för fukten lägger sig på utsidan. Fleectäcken torkar mycket fort, nästan direkt ur tvättmaskinen är de torra. Att sova med fleectäcke på tycker jag går ganska bra, tyget är visserligen tunt men inte så känsligt som ett fuktigt ylletäcke. När man tar av en häst ett fleecetäcke kan det spraka och blixtra en del. Det går oftast bra men känsliga hästar kan bli skrämda. En stöt från ett fleecetäcke låter mer än det upplevs obehagligt.
Skrittäcken upplever jag som smidiga att använda. Efter träningspasset kan man sätta på täcket trots att man själv befinner sig i sadeln. Dessa täcken skyddar länden och korset från att bli kallt.
Ländtäcken brukar jag använda när jag rider utomhus på vintern. Dessa täcken har en annan fastspänningskonstruktion än skrittäckena och de sitter fast i sadelstropparna. Hästen blir inte kall om baken när man skrittar efter en galoppsträcka som gjort hästen lite varm och svettig. Täcken av neopren (naturgummi) tycker jag har fungerat. Materialet är tunt men lyckas ändå hålla länden och korset varmt. Ländtäcket sitter bra, den har även en svansrem och täcket håller för galoppsträckor utan att halka åt sidan. Det finns idag även täcken av keramisk textil (bomull och polyester uppblandade med små keramiska partiklar), dessa täcken och även andra produkter i detta material är vanliga inom travet. Jag har dock inte haft tillfälle att prova någon av dessa produkter.
Det finns även ländtäcken av bävernylon. Det som är bra med dessa täckena förutom att de oftast är ullfodrade på insidan är att de brukar ha påsydda reflexer. Reflexer i den höjden är lätt för en bilförare att se.
Barbiedocks-syndromet
Det finns även dem som använder täcken mer för syns skull. Hästar som står i uppvärmda stall med ett tunt täcke och matchande benlindor till är ingen ovanlig syn. Dessa täcken förutom att de är eleganta att matcha till lindorna, har som funktion att hästarna inte ska smutsa ner sig. Rykten dagen efter går fortare. Ska man på tävling eller premiering är det inte kul med en vit häst som har urinfläckar, men dagligdags är innertäcken onödiga.
En annan sak jag har märkt att tunna täcken används till, är att för slippa en lerig häst. När en häst rullar sig i hagen blir täcket lerigt istället för hästen. Detta sätt att använda täcke på är mer för hästägarens bekvämlighet än för hästens bästa.
Att använda täcken trots att det är varmt ute, ja till och med sommar och sol, kan resultera i att hästen själv kryper ur täcket. Här är det överdriven välvilja mot hästen som styr. Är det inte kallt ute behöver hästen inget täcke.
Mindre funktionellt med vanligt förekommande i stall där vissa tjänster ingår i hyran är att vintertäcket läggs ovanpå ett innertäcke som hästen sovit i. Om hästen svettats under natten och täcket blivit lite fuktigt, stänger man in fukten när man lägger vintertäcket ovanpå. Ofta ingår påtagning av täcke i servicen men personalen har inte tid att hålla på att ta av innertäcken. Är hästen inackorderad i ett uppvärmt stall är det bättre om hästägaren avstår från att lägga på ett innertäcke över natten.
Bogskav från täcken var vanligt för några år sedan. Idag har många täckestillverkare tänkt till och gjort lösningar för att minimera denna åkomma. Bog- och bringpartiet görs idag rymligare. Veck som utvidgar sig när hästen rör sig är en bra lösning. Vecken sitter på båda sidorna av bringpartiet. En annan förbättring är att förr blev det ofta en glipa i spännet framtill i bringan, detta har idag lösts på lite olika sätt. Dubbelknäppning med kardborre på insidan är en lösning. En annan lösning är att det tidigare frontspännet förflyttats till sidan istället, även där brukar det vara någon form av dubbelknäppning. Bra är även att de flesta av dagens täcken har dubbla spännen i fronten om det ena spännet går upp eller går sönder, täcket åker då inte bakåt. På de ”gamla tiders” täckesmodellerna hände det att hästen hade täcket kring bakbenen när man kom för att hämta in den från hagen.
Bensnören finns idag på nästan alla täcken för utomhusbruk. Dessa snören gör att täcket hålls på plats. Vissa hästar är dock måttligt förtjusta i detta påfund. Bensnören tenderar dock enligt min erfarenhet att gå sönder ganska snabbt. En svansrem av tvinnat tyg eller möjligen läder är vanligt på täcken, även på täcken för inomhusbruk. Täcket hålls bättre på plats med en svansrem. När det gäller gjordar på täcken tycker jag att kryssgjordar är att föredra än täcken som hålls på plats med en gjord som går runt magen, man vill ju själv inte sova med ett bälte på sig.
Spännen på täcken är av lite olika konstruktioner. Vilken konstruktion som är bra upptäcker man inte förrän täcket testats i 25-gradig kyla. Hona/hane-spännet fungerar att få loss även i bitande kyla medan vissa spännen med knappar som fjädrar kan vara hopplösa att öppna. Den vanliga bältes-lösningen, ett spänne som har en pigg som ska sitta i ett läder- eller nylonhål fungerar i alla väderlekar.
Det finns även täcken med halskragar och magplattor och bor man i Norrland kan dessa vara mysiga att stå och kura i under december till februari. Är hästens vistelse Skåne i fem minusgrader är en mundering med rånarluva i hagen lite överkurs.
Detta är mina personliga reflektioner om hur täcken bör användas. Alla präglas vi av våra erfarenheter. Mitt råd är att man ska använda täcken med förnuft.

 Text: Anki Lundberg
Artiklen är publicerad i tidningen Hästen, nummer 6, 2004.





Startsida