Ölandsbladet – den lilla tidningen med den stora själen


Det första jag får veta om tidningen är att Ölandsbladet är en tidning med gamla anor. Första exemplaret gavs ut 1867 och tidningen torgfördes som en av landets största tidningar. Det var inte antalet exemplar eller antalet sidor man avsåg som störst, utan till det långa vidsträckta området tidningens utbredning hade.



Tidningen i sig skiljer sig från de tidningar jag är van att bläddra i vid frukostbordet. Till skillnad från de flesta tidningar består inte förstasidan av nyheter utan av annonser. Högst upp på förstasidan finns dock tre ”dragare” i en smal längsgående ”tarm”.

Det är på redaktionen i Borgholm jag befinner mig, jag är här på studiebesök. Peter Boström, journalist på tidningen, har guidat mig in i arkivrummet. På måfå drar han ut 1922-års samlade blad och säger:
– Redan 1922 hade vi annonser på förstasidan. Jag bläddrar i det samlade årsverket och hittar en artikel med rubriken ”Mot dryckesförbudet” och kommer då på att det var det året Sverige hade folkomröstning om införandet av alkoholförbud.



– Ölandsbladet är en bra skola för den som vill ha sommarjobb på en tidning, säger Boström bestämt och berättar att här kläcker man själv sin idé, naturligtvis stämmer man av med ledningen, sedan åker man ut och gör reportaget, man tar bilder, sedan skriver ihop materialet och sätter ut bildtext. Här får man se helheten.

Boström vet vad har talar om, han började sin bana på Ölandsbladet redan i åttonde klass då han fick vara PRAO-elev på den för tillfället underbemannad redaktionen i Färjestaden. Första uppdraget var en bilolycka söder om Färjestaden och Peter hoppade upp på cykeln och trampade till platsen där han tog bilder och frågade både bilförare och polis vad som hade hänt. Artikeln kom med i tidningen och på den vägen är det. Under skoltiden fortsatte han att göra jobb till tidningen, gärna artiklar med inriktning på fotboll.

Till skillnad mot andra tidningar så är Ölandsbladet mycket säsongsbundet i sitt innehåll. På somrarna ”gödslas” det med evenemang medan man vintertid får jobba fram artiklarna, berättar Boström. På sommaren är det mycket rapporteringar om och från nöjesevenemang och vinterhalvåret skriver vi om brasaftnar, barnteatrar och gör bygdereportage. En stor fördel med att jobba på Ölandsbladet är att journalisten inte riskerar att få se sin artikel i tryck i en förkortad variant. Här är det inte långt mellan avdelningarna så ska något stycke strykas förs en dialog innan, uppger Boström.



Tidningen som är politiskt obunden har stor täckning på ön och Boström redogör för siffror som visar att i Borgholms tätort har 92,4 % av hushållen tidningen och i Borgholms kommun har 85 % av hushållen tidningen. Tidningen tar upp angelägenheter på Öland, det kan röra sig om allt från att tandvården i Löttorp är hotad till åsikter om hur ombyggnaden av Ölandsbron går till.

Alla journalister på redaktionen är allmänreportrar och får ta sig an alla typer av uppdrag men alla har sina favoritämnen. En del åtar sig gärna kommunbevakning andra vill gärna skriva om kulturhistoria. Boström säger att han gärna åtar sig ”blåljusreportage” (polis- och brandkårsutryckningar). Polisradion står på hela dagarna och skulle någon råka dra ur kontakten innebär det att den personen får skriva lagfarter i en månads tid, säger Boström skämtsamt.



Medan jag pratar med personalen kommer de in folk lite då och då med olika ärenden. Ölandspoeten Lennart Sjögren har något ärende och stegar in på redaktionen. Anita Nilsson från tidningen Jord och Skog kommer in och från henne får vi veta att EU har planer på att ölänningar ska räknas som fastlandsbor i och med att bron innebär fast förankring med fastlandet. Boström tycker det låter intressant och börjar genast spåna på en rubrik. Rolf Hellström, engagerad i idrottsföreningen, är ett ansikte till som kommer in i lokalen. En kvart senare dyker Åke Persson ordförande i Runstens Hembygdförening upp. Personalen verkar ha en tät kontakt med sin läsekrets.

Utmärkande för tidningen är också det väl tilltagna utrymmet för sporten. I den 32-sidiga tidningen är hela sju sidor beklädda med sport. Sex av dessa sidor är ölandsrapporteringar, endast en är inrikessport inköpt från TT. Av David Winberg som har hand om sportsidorna får jag veta att fotbollen är störst på Öland, men att innebandyn har börjat komma starkt.

Det är inte bara sporten som bereds bra med plats, även årsmötesreferat får bra med utrymme. Ekenbladet heter en sida avsedd för mellanstadieelever att skiva om egna angelägenheter, denna gång handlar det om ett hälsofrämjande projekt på skolan.

Redaktionssekreteraren Kenth Jönsson berättar att ibland kan en artikel leda till oväntat mycket respons från läsekretsen. Hemlösa katten Missans öde kan generera fler engagerade läsare än Anita Ringmans ”skattefinansierade” 50-årskalas. På min fråga vilka kriterier som krävs för att tidningen ska publicera en artikel svarar Jönsson:
– Reglerna är enkla, artikeln ska ha ölandsförankring eller åtminstone beröra Öland.



För att förtydliga vikten av den lokala förankringen drar Boström en skröna för mig som han kallar den klassiska storyn på Ölandsbladet. En journalist från TT ringer Ölandbladets redaktionschef mitt i natten och säger att Kennedy har blivit mördad och undrar om de ska ha artikeln. Redaktionschefen frågar: Var Kennedy ölänning? Den konfunderade TT-journalisten finner sig efter ett tag och svarar ”nej”, och frågar åter om de är intresserade av artikeln? Han bemöts av frågan: Var mördaren ölänning? Även denna gång blir svaret ”nej”, varpå chefsredaktören på Ölandsbladet meddelar att; då ska vi inte ha artikeln.

Jag läser några artiklar i tidningen och noterar att till och med kända ordspråk kan bli lokalt präglade. ”Som att kasta pengarna i Kalmarsund ” lyder en rubrik på ledarsidan.

Nu sitter jag på min kammare och skriver om besöket på tidningen. Det jag tycker är det fina med Ölandsbladet är att det inte bara är riksdagsledamöter och kommunalråd som får komma till tals och jag drar mig till minnes en text jag läst i tidningen för omkring två år sedan. Texten handlade om en rullstolsbunden kille som nekats att delta i längdhoppning på en friluftsdag. Killen stod på sig och fick göra sitt hopp. Han satte snurr på hjulen och kastade sig ur rullstolen. Han hoppade visserligen inte längst men han var ändå dagens vinnare. Jag tycker att det är roligt att läsa om vanliga ”dödliga” som får vara hjälte för en dag och att slippa se en tidning som gör en notis av en reaktorläcka på OKG, men blåser upp en helsida för en sexakt i Big Brother som om det vore en riksangelägenhet.



Ölandsbladet sett med norrländska ögon.
Anki Lundberg

Startsida